This text provides an overview of the history of EMS from the studio's beginnings until today. For a more in-depth history, see the book and music suggestions at the bottom of the page (se texten på svenska längre ner).

Background
Symptomatic of the early days of electroacoustic music in Sweden is the difficulty in clearly delineating which organizations and actors have pushed the development forward from a cultural policy perspective. Therefore, both Fylkingen and Sveriges Radio gets a greater mention in the text.

The first electroacoustic concert presented in Sweden was arranged by the association Fylkingen in 1952 in Radiotjänst's premises at Karlaplan in Stockholm. The program included music by the real pioneers of concrete music, Pierre Schaffer and Pierre Henry, who were active in the French Radio’s studio INA-GRM. Over the following decade, Fylkingen continued to organize concerts with music composed both at INA-GRM and Westdeutscher Rundfunk's studio in Cologne. The association also arranged seminars/demonstrations around the new music form's underlying technical conditions and its various aesthetic expressions.

A group of experimental composers active in Swedish music life with strong ties to Fylkingen carried out effective, long-term lobbying to establish a studio for electronic music in Sweden. The tone-setter in this work was Knut Wiggen. Wiggen produced a first draft of the studio's design in the report Stockholmsstudion for electronic music written together with Norman Gleiss and Tage Westerlund. Elektronmusikstudion EMS was formed in 1964 as part of Sveriges Radio and Knut Wiggen became its first Studio director.

Kungsgatan 8
After five years, Sveriges Radio renounced its leadership of EMS and in 1969 EMS became a state-funded foundation. In 1970, the large computer studio at EMS operational. At this time, the studio was housed at Kungsgatan 8 in Sveriges Radio's old premises. The technology in the studio, with its hybrid design of digital computer-control and analog synthesis, was world-leading. This attracted composers from several countries, which in turn led to the studio's early establishment as an important international player. In addition to the large computer studio, there was also a smaller studio for analog sound processing, called the Klangverkstaden.

A group of composers active at EMS became in many ways pioneers both in Sweden and internationally. Lars-Gunnar Bodin, Bengt-Emil Jonsson, Åke Hodell and Sten Hanson often worked in the borderland between poetry and music – a mixed form that came to be known as text-sound composition. Among the composers who were active at EMS at this time were Tamas Ungvary, Miklos Maros, Ragnar Grippe, Catherine Christer Hennix, Sonja Åkesson and Rolf Enström.

The work environment at EMS in the mid-1970s was turbulent, and Knut Wiggen resigned as Studio director at the end of 1975. He was succeeded by Jon Appleton for a six-month period, after which Lars-Gunnar Bodin took over, first as interim director and then as permanent Studio director from 1979.

In connection with Wiggen's departure, an investigation into electronic music in Sweden was carried out, where the composers' conditions and the infrastructure were examined. The investigation resulted in a proposal where EMS should be transformed into an educational institution under the Royal College of Music in Stockholm. The proposal triggered a lively debate within the composers' guild, which resulted in EMS continuing to operate as an independent institution. With this fresh start, a technical upgrade of the studios took place with, at the time, modern studio technology.

Söder Mälarstrand 61
During the late 70s and early 80s, a new generation of young composers became important for the development of electroacoustic music in Sweden. Among these were William Brunson, Anders Blomqvist, Pär Lindgren, Tommy Zwedberg and Åke Parmerud. Due to increased rental costs in central Stockholm, the question of EMS premises became urgent in the early 1980s, which led to the Studio moving in 1985 into its current, specially designed premises in Münchenbryggeriet at Söder Mälarstrand 61 in Stockholm.

Lars-Gunnar Bodin served as Studio director until 1989 when he was succeeded by Hans Lunell who in turn was succeeded in 1993 by Ulf Stenberg. In 1995, EMS ceased to be an independent State foundation and instead became a part of Rikskonserter(Concerts Sweden). During the 1990s, a new generation of composers became important for electroacoustic music in Sweden, including Paulina Sundin, Jens Hedman, Erik Mikael Karlsson and Hanna Hartman.

EMS today
With Mats Lindström's appointment as Studio director in 2004, an expansive phase in EMS's history began, both nationally and internationally. When Rikskonserter closed, EMS became in 2011 part of the then newly formed Government Agency Statens Musikverk (Swedish Performing Arts Agency) which also includes Musik- och teaterbiblioteket (The Music and Theatre Library of Sweden), Caprice Records, Scenkonstmuseet (Swedish Museum of Performing Arts) and Svenskt visarkiv (Centre for Swedish Folk Music and Jazz Research).

Today, EMS has five fully equipped studio rooms as well as a smaller editing room. The various studios are equipped to accommodate the great variations in working methods of today's composers. The studios have undergone several upgrades and renovations since 2012. Detailed information about EMS equipment and studios can be found here.

In addition to providing studios for composers and sound artists based in Sweden, EMS also runs an extensive residency program with guest composers from all over the world. In addition to that, EMS also has educational activities consisting of several evening courses as well as workshops, presentations and in-depth courses.

Further reading
The history of Elektronmusikstudion EMS is a history of aesthetic as well as cultural political conflicts, a history that has become the subject of research in recent years. Sanne Krogh Groth, then Assistant professor at Roskilde University, has written the book Politics and Aesthetics in Electronic Music, A study of EMS – Elektronmusikstudion Stockholm 1964–79 (Kehrer Verlag) based on her thesis on EMS.

Also recommended for more in-depth knowledge of the zeitgeist that created the Swedish electronic music wonder is Short history of the music of the future: electronic music and the idea of the future in the Swedish 1950s and 60s by Per Olov Broman.

An overview of new music and intermedia in Sweden with a focus on the association Fylkingen can be found in the book FYLKINGEN – new music & intermedia art published in connection with the association's sixtieth anniversary.

For those who want to familiarize themselves with the history of Swedish electronic music and hear music composed on EMS during the classic period, the following are a good place to start:

• Electro-acoustic Music from Sweden (Phono Suecia, 1988)
• Bits and pieces: EMS 30 years (Caprice, 1994)

========================================================================================================================

Den här texten ger en översiktlig bild av EMS historia från det att studion grundades fram till idag. För en mer fördjupad historieskrivning se bok- och skivtipsen i längst ner på sidan.

Bakgrund
Symptomatiskt för den elektroakustiska musikens barndom i Sverige är svårigheten att tydligt avgränsa vilka organisationer och aktörer som drivit utvecklingen framåt ur ett kulturpolitiskt perspektiv. Därför får både Fylkingen och Sveriges Radio ett större utrymme i den inledande texten.

Den första elektroakustiska konserten som presenterades i Sverige arrangerades av föreningen Fylkingen 1952 i Radiotjänsts lokaler på Karlaplan i Stockholm. På programmet stod musik av den konkreta musikens verkliga pionjärer, Pierre Schaffer och Pierre Henry, vilka var verksamma i den franska radions studio INA-GRM. Det följande decenniet fortsatte Fylkingen att organisera konserter med musik komponerad både vid INA-GRM och Westdeutscher Rundfunks studio i Köln. Föreningen arrangerade även seminarium/demonstrationer kring den nya musikformens bakomliggande tekniska förutsättningar och dess olika estetiska uttryck.

En grupp experimentella tonsättare aktiva inom det svenska musiklivet med stark anknytning till Fylkingen bedrev ett effektivt, mångårigt lobbyarbete för att etablera en studio för elektronisk musik i Sverige. Den tongivande i detta arbete var Knut Wiggen. Wiggen tog fram ett första utkast till studions utformning i och med rapporten Stockholmsstudion för elektronisk musik som gjordes tillsammans med Norman Gleiss och Tage Westerlund. Elektronmusikstudion EMS bildades 1964 som en del av Sveriges Radio och Knut Wiggen blev dess första studiochef.

Kungsgatan 8
Efter fem år avsade sig Sveriges Radio huvudmannaskapet för EMS och 1969 blev EMS en statligt finansierad stiftelse. År 1970 stod den stora datorstudion på EMS klar. Studion huserade vid den här tiden på Kungsgatan 8 i Sveriges Radios gamla lokaler. Tekniken i studion, med sin hybridkonstruktion av digital datorstyrd kontroll och analog syntes, var världsledande. Detta lockade tonsättare från en rad länder vilket i sin tur ledde till att studion tidigt etablerades som en viktig internationell aktör. Utöver den stora datorstudion fanns även en mindre studio för analog ljudbearbetning, kallad Klangverkstaden.

En grupp tonsättare verksamma på EMS blev på många sätt blev stilbildande både i Sverige och internationellt. Lars-Gunnar Bodin, Bengt-Emil Jonsson, Åke Hodell och Sten Hanson arbetade ofta i gränslandet mellan poesi och musik, en blandform som kom att kallas text-ljudkomposition. Bland de tonsättare som vid den här tiden var aktiva på EMS fanns även Tamas Ungvary, Miklos Maros, Ragnar Grippe, Catherine Christer Hennix, Sonja Åkesson och Rolf Enström.

Arbetsmiljön på EMS i mitten av 1970-talet var konfliktfylld och Knut Wiggen avgick med anledning av detta som studiochef i slutet av 1975. Han efterträddes av Jon Appleton under en sexmånadersperiod varpå Lars-Gunnar Bodin tog över ledarskapet, först som interimchef och sedan som permanent studiochef från och med 1979.

I samband med Wiggens avgång genomfördes en utredning av elektronmusiken i Sverige där tonsättarnas villkor och infrastrukturen granskades. Utredningen landade i förslaget att EMS skulle ombildas till utbildningsinstitution under Musikhögskolan i Stockholm. Förslaget utlöste en livlig debatt inom tonsättarskrået vilket resulterade i att EMS skulle fortsätta verka som oberoende institution. I och med denna nyetablering skedde en teknisk uppgradering av studiorummen med för tiden modern studioteknik.

Söder Mälarstrand 61
Under det sena 70-talet och tidiga 80-talet kom en ny generation unga tonsättare att bli betydelsefulla för den elektroakustiska musikens utveckling i Sverige. Bland dessa kan nämnas William Brunson, Anders Blomqvist, Pär Lindgren, Tommy Zwedberg och Åke Parmerud.

På grund av ökade hyreskostnader i centrala Stockholm blev frågan om EMS lokaler akut i början av 1980-talet, vilket ledde till att studion år 1985 flyttade in i sina nuvarande, specialdesignade lokaler i Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand 61 i Stockholm.

Lars-Gunnar Bodin tjänstgjorde som studiochef fram till 1989 då han efterträddes av Hans Lunell som i sin tur 1993 efterträddes av Ulf Stenberg. EMS upphörde 1995 att vara en självständig statlig stiftelse för att i stället få Rikskonserter som huvudman. Under 1990-talet framträdde en ny generation tonsättare som kom att bli viktiga för den elektroakustiska musiken i Sverige, där bland andra Paulina Sundin, Jens Hedman, Erik Mikael Karlsson och Hanna Hartman ingick.

EMS idag
I och med Mats Lindströms tillträde som studiochef 2004 inleddes en expansiv fas i EMS historia, både nationellt och internationellt. När Rikskonserter lades ner blev EMS år 2011 en del av den då nybildade myndigheten Statens Musikverk där även Svenskt Visarkiv, Caprice, Musik- och Teaterbiblioteket samt Scenkonstmuseet ingår.

I dag har EMS fem fullt utrustade studiorum samt ett mindre redigeringsrum. De olika studiorummen är utrustade för att tillgodose stora variationer i arbetssätt hos dagens tonsättare. Studiorna har genomgått ett antal uppgraderingar och renoveringar sedan 2012. Detaljerad information om EMS utrustning och studior finns här (på engelska).

Förutom att tillhandahålla studior till tonsättare och ljudkonstnärer baserade i Sverige bedriver EMS också en omfattande residensverksamhet med gästtonsättare från hela världen. Utöver det har EMS även utbildningsverksamhet bestående av ett antal kvällskurser samt workshops, presentationer och fördjupningskurser.

Fördjupning
Historien om Elektronmusikstudion är en historia om såväl estetiska som kulturpolitiska slitningar, en historia som på senare år har blivit föremål för forskning. Sanne Krogh Groth, då biträdande professor vid Roskildes universitet, har utifrån sin avhandling om EMS skrivit boken Politics and Aesthetics in Electronic Music, A study of EMS – Elektronmusikstudion Stockholm 1964–79 (Kehrer Verlag).

Ytterligare rekommenderas för fördjupad kunskap om tidsandan som skapade det svenska elektronmusikundret Kort historik över Framtidens musik: elektronmusiken och framtidstanken i svenskt 1950- och 60-tal av Per Olov Broman.

En överblick över ny musik och intermedia i Sverige med fokus på föreningen Fylkingen går att få i boken FYLKINGEN – ny musik & intermediakonst utgiven i samband med föreningens sextioårsjubileum.

För den som vill bekanta sig med den svenska elektronmusikhistorien och höra musik komponerad på EMS under den klassiska perioden är följande skivor ett bra ställe att börja på:

• Electro-acoustic Music from Sweden (Phono Suecia, 1988)
• Bits and pieces: EMS 30 years (Caprice, 1994)